Operation

Det var ett väldigt bra tag sedan jag åkte in till akuten med Emanuel för hans ena punkula var mycket större än den andra. Då konstaderades det att han hade bråck i ljumsken om jag förstod det rätt och att det var vätska i ena pungen. Iallfall så skulle det oppereras så jag har väntat på en kallelse. 

Den andra Februari så var det opperation och vi åkte dit så vi var där vid halv åtta. Emanuel var trött och super hungrig. Eftersom han skulle fasta och inte fick äta så var han jätte hungrig. Trött och hungrig är aldrig en bra kombo en gnällig lite pojke. Vi fick prata med en läkare och ha kollade på bråcket och vi såg att det var på båda sidorna. Iallfall tog det ett tag innan vi fick komma in till ett rum där Emanuel fick byta om till sjukhuskläder. Det var lite som en pyjamas. Emanuel fick också kolla på film medans han fick lugnande i näsdroppar. Så det skulle vara lättare att sticka han i handen inför nersövningen. 40 Minuter tog det innan han somnade och det kunde sticka han i handen. Sedan var det lite mer vänta och sedan var det Emanuels tur att bli opperarad. Jag fick byta om och följa med Emanuel in till salen där han skulle bli sövd. Han sov redan så jag tror det hjälpte lite att jag inte fick panik. När jag gick därifrån så kände jag mig så hjälplös och så elak. Jag började gråta för mitt hjärta skulle behöva genom gå det där. Efter det så gick vi vidare ner till resturangen för jag behövde äta jag var också super hungrig för det var ju taskigt av mig att äta när han inte fick så jag ahde inte ätit heller. Efter cirka en timme gick vi tillbaka och det tog inte lång stund innan de ringde mig och bad mig komma till uppvaket. Emanuel låg där helt stilla och sov och jag kände mig så dum. Min lilla älskade bebis som dock inte är så liten längre men ändå. Satt ett tag där tills han vaknade av en annan liten flicka som grät jätte högt. Han satte sig upp ganska fort men det gick inte så bra han var jätte yr. Sjuksköterskorna frågade om han ville ha en glass och det ville han så klart. Det var ju det han har väntat på sen vi fick hem boken om elias som skulle sövas. Första han reagerade på att man fick glass efteråt. När han väl fick glassen i handen så ville han inte ha den. Utan han ville spara den. När han väl vaknat till riktigt och det såg att hans puls var som den skulle och det fick vi komma tillbaka till rummet. Väl där inne så fick han kolla på en till film och äta smörgåsar och han åt fem stycken tror jag det var och en skål med kräm. Han var super hungrig. Tjatade om en till macka innan vi gick. Vi sa det och sjuksköterskorna sa det att han kan inte äta mer finns risk att han kräks i bilen om ha äter mer här. Efter en stund fick han byta om och vi fick åka hem. Vi gick och hälsade på min sambos mamma och syster på sjukhuset som jobbar där och sedan efter det så åkte vi och åt på max. När vi väl åkte därifrån var klockan ungefär tre. 
 
Väl hemma så fick Emanuel äta alvedon och det räckte. Nu har han varit hemma och är så otroligt rastlös och springer runt och hoppar runt som en liten apa. Ibland kan han komma och säga att han ont. Men det tror inte det gör så ont som han påstår när han hoppar runt som han gör.