Tiden står still..

 Sista veckorna i en graviditet går så otroligt sakta så det känns som om tiden står still. Jag är så otroligt trött så det känns som att det ända jag gör är at sova och äta. Men ändå går det så långsamt när jag sover så mycket som jag gör. Jag har ju ingen sammanhängande sömn eftersom jag vaknar så många gånger under en och samma natt för att kissa eller att jag har ont i magen. När jag vaknar av att jag har ont i magen så börjar jag hoppas på att det ska starta men när jag väl somnar om och vaknar senare så har det slutat. Så otroligt irriterande om ni frågar mig. 

Alla hormoner i kroppen gör att jag har humörsvängningar så det heter duga. Jag kan börja gråta för inget och sedan vet jag inte ens vad jag gråter för. Nej nu kan han få komma ut så jag kan få börja känna mig som mig själv igen.