Barnmorskebesök och jag bröt ihop..

Jag är idag i vecka 31 (30+5) Sf måttet var 31 och blodtrycket var bra och jag har gått upp 4,5 kg sen jag blev gravid!

Idag var det barnmorskebesök och jag har suttit och funderat ett tag på om man kan bli igångsatt typ vecka 38-39 men visste inte riktigt hur jag skulle ta upp de med min barnmorska. Allt såg bra ut och hjärtat slog fint och magen växer på. Men när jag väl tar upp det att få bli igångsatt säger hon att det inte kommer gå och ena med det tredje och jag sitter bara tyst och vet inte riktigt vad jag ska svara tillbaka. Tankarna snurrar i huvudet och jag är så otroligt rädd. Jag bryter ihop och börjar tok böla jag vet inte om det är mycket hormoner som gjorde att jag börja gåta eller inte men jag gjorde det och det är för att jag är så rädd att denna förlossning ska bli värre eller likadan som med Emanuel. Jag trodde jag skulle förlora Emanuel. Han hade navelsträngen tre varv runt halsen och hade syrebrist. Jag har aldrig pratat med någon psykolog eller något likande om min förlossning som jag egentligen borde ha gjort. Det gör att jag nu är livrädd fast jag vill bara ha det överstökat.  Tanken på att behöva gå över tiden får mig att bli räddare också för jag vet att det händer att barnet dör i magen. Vet inte statistiken på de.

Efter att jag bröt ihop och hade kunnat lugna ner mig lite så bokade barnmorskan in att jag skulle få träffa någon att prata med om min förlossningsrädsla och planera in lite mer. Även att det skulle kontrollera flödet i moderkakan troligtvis när jag ska iväg till lund och göra TUL(Tillväxtsultraljud) eftersom min barnmorska som jag har nu tror att den kanske slutade funka som de skulle sist som gjorde att mitt vatten gick tidigare. Eftersom jag inte har min journal och inte vet varför Emanuel kom tidigare och har inget minne av det ens sa varför eller om de ens hade hittat någon anledning till varför så tyckte hon att det var bra att vi kollade upp det.

Nu när jag kom hem så ringde jag runt till sjukhuset i Sundsvall och försökte få tag på någon som kunde hitta och skicka ner min journal till mig så jag kan läsa noggrant vad som står och prata om de med både barnmorskan och ”Clara” som hon kallade teamet som man får träffa om han har förlossningsrädsla. Det gick ganska fort och det skulle skicka den så jag har den på posten om nån dag.